Här kommer en kort presentation av de olika grupperna vi har på barn- och ungdomsorienteringen.
Barnen är indelade i grupper utifrån sin kunskap. Det gör att grupperna blir åldersvarierade. Vi vill poängtera att innan barnen är 6-7 år är de för små för att omsätta en karta till verklighet/verklighet till karta. För oss är det viktigt att barnen inte känner press utan att det ska vara kul att orientera och att förväntningarna på dem är rimliga.
Alla kan börja orientera oavsett ålder!
Skogslek
Här är vi i skogen och leker, kollar på några karttecken och stämplar på kontroller. Fokus är att det är kul i skogen och att röra sig i skog och mark. Kartan är en bonus i handen när vi springer och ibland kan vi kolla något karttecken. Barnen ska leka och ha kul och inspireras att röra på sig.
Grön nivå
Den gröna nivån är det första steget i utvecklingstrappan. Här läggs grunden för orienteringskunnandet. Det viktiga på den här nivån är att få en förståelse för vad en karta är och vilka de vanligaste färgerna och karttecknen är. På den gröna nivån ska man också klara av ledstångsorientering och att byta ledstång både vid kontrollen och på sträckan mellan två kontroller. Att passa kartan är en annan viktig kunskap på den gröna nivån.
På tävling är grön svårighetsgrad Inskolning.
Vit nivå
Det vita nivån är det andra steget i trappan. Här fortsätter man att träna på ledstångsorientering. Ledstängerna är dock lite svårare och kanske lite mindre tydliga. Kontrollerna kan ibland sitta vid sidan av ledstången, så det gäller att träna på att ha framförhållning i orienteringen. På den vita nivån tränas det även på vägval och på att gena och snedda över öppen mark.
På tävling är vit svårighetsgrad H/D10 eller ”Mycket Lätt”.
Gul nivå
På det gula och tredje steget i trappan tränas lite svårare vägvalsutmaningar. Nu är det inte bara ledstänger att ta hänsyn till utan man får också träna på att gena kortare sträckor genom skogen, hela tiden med säkra uppfångare. För att kunna gena genom skogen behöver man träna på de karttecken som visar framkomlighet och sikt. Det tränas också enkel kurvbildsorientering, vad är upp, vad är ner och var är högsta punkten. Kontrollerna sitter också lite längre från ledstången och det är inte säkert att man ser dem därifrån.
På tävling är gul svårighetsgrad H/D12 eller ”Lätt”.